Det finns inget som folk i omgivningen har så mycket åsikter om och kommentarer om som din graviditet, förlossning och barnuppfostran. När jag fick Alicia var det väkldigt stressande för mig att höra vad jag fick och inte fick göra/äta under graviditeten men det var absolut jobbigast när hon var nyfödd. Jag stressades av allas åsikter kring amning (när,var,hur ofta) och mycket jag bar Alicia, att jag lyfte upp henne så fort hon grät.. Särskilt den äldre generationen har svårt att ta till sig att synen på barn förändras. Detta är något jag har observerat bland vänner/släktingar som får barn också. Antagligen kommer jag en dag att vara likadan. Så här inför andra graviditeten så känner jag mig mycket mer säker på mig själv och var jag står. Jag tror att barn mår bra av trygghet, att någon finns där när de skriker. Jag skulle drömma om att låta ett barn ligga och skrika för att det inte ska bli bortskämt för jag är övertygad om att ett bekräftat barn blir ett tryggt barn. Jag tror på fri amning och att inte stirra på klockan utan att amma efter behov. Jag vet att forskning har visat att detta är bäst för både mig och mitt barn. Jag vet att det inte gör något om det blir lite skitigt i hörnen, om jag inte hinner städa och tvätta lika ofta och jag vet att Marko inte svälter ihjäl om jag inte hinner laga mat till honom varje dag. Det är så kort tid i det stora hela det handlar om. Därför så kommer jag slå dövörat till alla som på något sätt tycker att jag ska göra annorlunda och på så sätt njuta ännu mer av min bebis. På tal om att få barn så är det inte jag som ska få barn utan vi. Jag förväntar mig att Marko är lika delaktig som jag under förlossningen, på bb och väl hemma. Jag är övertygad om att han inte vill missa en minut av den upplevelse det är att få barn. irriterar mig något otroligt på att folk ser pappor som engagerar sig i sina barn som några slags hjältar medan mammor ständigt ska kritiseras och granskas under lupp. En pappa som tar hand om en gråtande bebis, går en barnvagnspromenad, handlar ensam med sitt barn eller tvättar osv. han ser man upp till, kanske till och med tycker lite synd om. Jag tror att mammor och pappor har samma förutsättningar att ta hand om bebisar om man bortser från amning och att de inte kan bära eller föda barnet. Minns så väl en undersökning jag läste där de hade iaktagit pappor tillsammans med sina barn. När mamman var närvarande busade och lekte papporna med barnen men när mamman försvann och de var ensamma så blev pappan mer vårdande och tog över "mammans roll". Jag vet att Marko skulle kunna ta lika bra hand om Alicia som jag och att jag inte behöver oroa mig om han skulle vara pappaledig och jag jobba. Han är en jättefin pappa och Alicia avgudar honom. Jag skulle inte vilja ta ifrån Marko den gåva det är att ha en fin och nära kontakt till sina barn.
Antar att jag är lite på hugget nu
När jag ändå är innne på det spåret så vill jag diskutera jämnställdhet. En fråga som min syster brinner väldigt starkt för och som jag brukar reta henne för. Men om jag får en son så hoppas jag verkligen att jag kommer att behandla honom och Alicia lika och ha samma krav på dem. När jag träffade Marko visste han inte hur man kokar ett ägg. Idag kan han laga en hel måltid (även om han helst låter bli). Mina barn kommer oavsett kön få lära sig att städa, tvätta. Däremot skulle inte millimeterrätvisa fungera för oss. Jag är är inte duktig på att byta däck, klippa gräset och såna saker som marko gör hemma. Han tycker att det är jättetråkigt att laga mat. Vi gör det vi är bra på helt enkelt och hjälps åt med det övriga. Jag ser inte att det är min uppgift att hålla hemmet rent bara för att jag är kvinna. Det är ju vårt hem. Jag tycker inte att Marko ska tapetsera och lägga golv bara för han är man men jag är tacksam att han kan och vill för i sådana sammanhang är jag värdelös. Det är jämnställdhet på våra villkor helt enkelt. Vad säger du om det Syrran?
Är två dagar över beräknat datum och som ni kanske märker är det dags för bebis att komma nu...går hemma och är trött, irriterad och bara väntar.
Antar att jag är lite på hugget nu
När jag ändå är innne på det spåret så vill jag diskutera jämnställdhet. En fråga som min syster brinner väldigt starkt för och som jag brukar reta henne för. Men om jag får en son så hoppas jag verkligen att jag kommer att behandla honom och Alicia lika och ha samma krav på dem. När jag träffade Marko visste han inte hur man kokar ett ägg. Idag kan han laga en hel måltid (även om han helst låter bli). Mina barn kommer oavsett kön få lära sig att städa, tvätta. Däremot skulle inte millimeterrätvisa fungera för oss. Jag är är inte duktig på att byta däck, klippa gräset och såna saker som marko gör hemma. Han tycker att det är jättetråkigt att laga mat. Vi gör det vi är bra på helt enkelt och hjälps åt med det övriga. Jag ser inte att det är min uppgift att hålla hemmet rent bara för att jag är kvinna. Det är ju vårt hem. Jag tycker inte att Marko ska tapetsera och lägga golv bara för han är man men jag är tacksam att han kan och vill för i sådana sammanhang är jag värdelös. Det är jämnställdhet på våra villkor helt enkelt. Vad säger du om det Syrran?
Är två dagar över beräknat datum och som ni kanske märker är det dags för bebis att komma nu...går hemma och är trött, irriterad och bara väntar.
Skrivet av Marko och Ann-Sofie 18 januari 2011 klockan 10:49
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar