Den här bloggen börjar låta väldigt tjatig nu när den bara handlar om familjens sjukdomstillstånd men jag måste få skriva av mig lite. Igår på förmiddagen var jag så hoppfull, Alicia hade ju fått i sig lite vätska, var uppe på benen och verkade piggare. Men rätt som det var bara somnade hon på golvet. Jag lade några kuddar under henne och kände på pannan. Feber igen! Sedan kräktes hon rätt ut. Femte dagen med kräkningar och nu tyckte sjukvårdsupplysningen att vi skulle åka in. Vi fick åka till jourmottagningen på vårdcentralen i Nyköping. Alicia var jätteslö, visade tecken på uttorkning och hade lite inflammation på örat samt var lite röd i svalget. Tyvärr har de inte möjligheter att ta de rätta proverna så vi blev vidareskickade till barnakuten i Eskilstuna. Vi har 4,5 mil till Nyköping från Björnlunda och nu skulle vi alltså åka ytterligare 8-9 mil med två barn och klockan hade hunnit bli natt. Jag tycker att det är helt sannslöst att de har lagt ner barnakuten i Nyköping och att föräldrar här måste åka så långt med sina akut sjuka barn.
Väl inne på akuten blev det en lång väntan innan vi slutligen fick träffa läkaren och ta proverna. Alicia var väldigt tapper trots att de fick sticka en extra gång eftersom de inte fick fram tillräckligt med blod. Proverna visade sig vara precis på gränsvärdet för att hon skulle behöva bli inlagd med dropp. De ordnade fram en isglass som hon åt hälften av och bedömde att hon skulle klara det hemma om vi bara lyckas få i henne lite vätska. Vi fick rådet att ge en tesked var femte minut. Så skönt att hon slapp att stanna kvar vår lillskrutta.Vi kom hem igen någon gång under de tidiga morgontimmarna. Alicias behållning av besöket var en hel karta med bokmärken, 2 klistermärken, en studsboll och 2 gummifiskar. Så hon tyckte inte att det var ett så tokigt ställe trots att de stack henne tre gånger. Men fy vad orolig man blir som förälder när barnen är så här sjuka.
Idag har hon druckit ett par klunkar vätska och ätit en halv isglass, ett halvt mariekex och en liten bit gurka. Det är ett stort framsteg om man tänker på hur det har varit innan i veckan. Hon har varit uppe en stund och pratat men nu ligger hon och sover igen. Nu håller vi tummarna att det ska gå åt rätt håll.
Själv vaknade jag i morse efter ett par timmars sömn och mådde skit. Halsen gör fruktansvärt ont och jag har svårt att svälja, varenda muskel i kroppen värker och det snurrar i huvudet. Marko har fått vara hemma idag och ta hand om mig och barnen. Själv lämnar jag inte soffan annat om det är helt tvunget. Tack och lov att någon i den här familjen har lite immunförsvar.
Så nu missar vi både besök hos mamma i helgen och barndop. Det känns skittråkigt för det var något jag verkligen såg fram emot. Men ska vi vara ärliga så är hela familjen helt slut just nu. Oskars kolik, ständig sömnbrist, sjukdomar och oro har gjort sitt. Vi är slutkörda!