De flesta i min omgivning tycker nog att jag är en rivig person med ett hett temperament som säger vad jag tycker i tid och otid. (tror jag i alla fall) Och visst har jag ett hett temperament som drabbar Marko i synnerhet men innerst inne är jag en konflikträdd liten fegis! Jag är skiträdd för att stöta mig med någon och får inte fram ett vettigt ord när det verkligen gäller. Visst jag kan skälla på främlingar på parkeringsplatser men när det handlar om människor i min närhet så är jag inte så kaxig. Sen har jag djupt rotad telefonskräck så jag tvingar Marko att ringa alla telefonsamtal till läkare och så vidare....
Men idag tog jag mod till mig och rensade luften med dagispersonalen. Det kändes oväntat bra. Det gick oväntat bra. Jag fick fram vad jag tycker och känner på ett sakligt sätt. Idag var jag modig. Vem vet, jag kanske håller på att skaffa mig ett självförtroende?!
Mormor säger att min syster är framåt, trevlig och säger vad hon tycker medan jag ber om ursäkt för att jag finns. Jag kallar det att vara en smula ödmjuk. Jag är jag och tänker fortsätta att vara jag!
Idag var hela gänget bjudna på lunch hos Mamma M på gatan ovanför min. Hon bjöd på jättegod mat och det blev massa tjejsnack och skvaller. Och vi pratar inte bara om våra barn och det tycker jag är jätteskönt.
Imorgon ska vi träffa dietisten, jag har massor utav frågor till henne så det ska verkligen bli intressant. Det är Oskar som ska dit om någon undrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar