http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8685031.ab
http://svt.se/1.2352403/bankran_i_vaggeryd
Sånt händer liksom inte i mina gamla hemtrakter. Tur att ingen verkar ha blivit skadade.
Till något helt annat. jag förstår inte hur en sådan liten person kan åstadkomma så mycket tvätt. Marko tittar skeptiskt på mig när jag säger att jag tvättar två maskiner per dag ungefär. jag vet vad han tänker, din miljöbov, och dyrt blir det också. Men en vanlig dag så bajsar Oskar igen blöjan en gång och kissar igenom andra omgången kläder. Vi byter blöja ofta men vår sån är mästare på detta. Sedan kräks han ner ett par filtar, sina sängkläder och två, tre av mina tröjor. Han älskar att kräkas när jag bär honom i famnen, helst så att det rinner ner i bh:ån. Jag måste ta som vana att ha en handduk på axeln. Han kanske borde vara naken för jämnan här hemma. Jag menar han gillar ju inte ens att ha kläder på sig. För söt är han min lilla kräkgosse!
Oskar iklädd en filt som snart ligger i tvätten.
Jag har kommit fram till att jag inte är någon lantmänniska. Detta är konstigt eftersom jag är uppvuxen på landet, verkligen landet, nästan helt utan grannar. Nåja några grannar hade vi men inga man såg från huset. Jag trodde att jag var en lantmänniska. När vi flyttade hit så såg jag framför mig hur vi lyckligt påtade i trädgården med barnen springande omkring oss. Och hur vi fikade i solskenet. Ytterdörren stod öppen och barnen kunde springa ut och in som de ville. Det är lugnt och tyst och idylliskt. Problemet med denna idyll är att det är vinter och kallt större delen av året. Och när det inte är det så regnar det. Ja riktigt så illa är det väl inte och jag kommer säkert att uppskatta vår trädgård i sommar. Men stor trädgård är mycket arbete. Gräs som ska klippas och frukt som ska plockas upp från marken.Och det är väldigt tyst och ensligt nu under vintern när folk inte vågar sig ut annat än att skotta snö. Gångerna jag har sett mina grannar kan jag räkna på fingrarna. Jag har inte handlat kläder sedan jag flyttade hit för då måste jag ta med mig ungarna och åka fyra fem mil. Vill jag dessutom ha ett vettigt utbud så får jag ta mig hela vägen upp mot Stockholm. Inget jag ger mig på på egen hand. att gå i skogen är tråkigt! Jag vill se skyltfönster och människor, ha liv omkring mig. På landet går jag under. Ja nu överdriver jag väl lite igen men jag kan inte påstå att jag trivs. Aldrig har jag väl saknat A6 så mycket som nu när jag är mammaledig. För att inte tala om mina släktingar och vänner. Jag vill kunna gå i affärer och jag vill kunna handla i en vettig mataffär. Jag behöver ingen stor trädgård heller utan skulle nöja mig med en gräsplätt med plats för utemöbler, en gunga och en sandlåda.Landet är ingenting för mig, det får vara hur bra som helst för barn att växa upp här men jag stannar inte längre än nödvändigt. Vart vinden bär nästa gång får vi se. Men det är något som diskuteras flitigt här hemma och åsikterna går isär. Men på något sätt ska väl alla bli nöjda och glada.
Nu åker vi till småland om två veckor, sedan är det april och dop, sedan kommer Jenny med familj och hälsar på under påsken, jag hoppas på besök av Johanna och söta Nellie med under våren. Sen är det maj och vår, då har min syster sagt att hon ska komma hit. I juni blir det bröllop med pompa och ståt och sedan har Marko semester. Detta är mina ljusglimtar i vintermörkret och den isolering jag upplever just nu. Det stora ljuset i mitt liv är mina barn förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar